Hur vi träffades, jag och Pär

Hejsan fina ni

Min och Pärs historia, om hur vi träffades.

Vet ni, jag får fortfarande mail och frågor om mig och Pär. Både från nyfikna men också kvinnor som just nu befinner sig i samma sits som jag gjorde. Och jag tänkte att även om jag skrivit om detta förut så gör jag det igen. Idag kan jag se tillbaka på allt och förstå varför jag gjorde som jag gjorde och varför jag gjorde vissa val. Jag känner mig själv så mycket bättre idag och vet varför jag agerar på vissa sätt. Men för er som inte vet nånting så ska jag backa bandet och berätta allt från början…… och tom berätta lite mer om hela historien när jag och Pär möttes.

Året var 2012 och jag levde med Mange och hade gjort det i 9 år, vi hade 2 små pojkar tillsammans som då var 4 resp 6 år. Vardagen rullade på som det gör för alla småbarns föräldar. Jag och Mange hade det inte dåligt på nåt sätt, tvärtom, vi var påväg att gifta oss till sommaren. Men nånting hade malt i mig i flera flera år, visste inte riktigt vad det var, men nånting saknades. Jag minns så väl ett tillfälle när Manges syster var och hälsade på, även hon och hennes kille skulle gifta sig samma sommar och hon undrade varför inte Mange engagerade sig nånting i bröllopet, varför han inte var med i några av alla tusen val. Och jag hörde mig själv säga ”han är inte så sugen på att gifta sig överhuvudtaget, han bryr sig liksom inte” Och jag avundades henne, för att det lät så konstigt i hennes öron, hennes kille ville vara med på allt. Nu menar inte jag att detta på nåt sätt är Manges fel, absolut inte. Det var ju JAG, jag ville nåt mer, jag ville ha mer. Och jag visste att det fanns, jag såg ju ofta hur andra kompispar hade ”det där” tillsammans. Hur dom var 1 ihop och förstod varandra utan och innan. Det kan jag säga med handen på hjärtat, att så hade inte jag och Mange det.

När det var 7 veckor kvar till bröllopet så åker jag och ett tjejgäng på kryssning, (nej det var inte min möhippa, vill bara säga det innan ni själva börjar tänka tanken) När vi ska kliva på båten så ser jag en kille på långt håll, han skrattar och ler hela tiden. Han har skjorta, röda chinos, beige trenchcoat och backslick, så långt från min stil man bara kan komma. Men jag kan inte sluta titta….. Det är nåt med honom. Han ögon liksom gnistrade när han log.

Detta leende, det finaste jag sett.

Senare på kvällen kommer en kille fram och börjar prata med oss på nattklubben, det var Anton (trubaduren på min och Pärs bröllop, och även en av Pärs anställda vid tillfället) Efter en stund kommer även Pär fram.

Ser då att han är killen från i fm. Minns inte så mycket från dom första timmarna mer än att Pär tittade på mig väldigt mycket och att min kompis Carro sa till honom att glöm de, ”kolla ringen på hennes finger, hon ska snart gifta sig”

Folk droppade av mer och mer och till sist var det bara jag och Pär kvar. Vi pratade och pratade och pratade. Det var så märkligt, allt bara flöt på, det var inte ens som att vi lärde känna varandra, det var som att vi redan mötts. Och jag vet vid ett tillfälle att vi bara tittade på varandra och sa, ”vad är det som händer” Vi dansade en dans ihop och jag har aldrig känt mig så rätt och så trygg i någons famn nånsin tidigare. Morgonen kom och vi hade pratat i 7 timmar. Pär följde med mig till min hytt och sa ”hoppas vi ses snart, du är det absolut vackraste jag nånsin sett” Ingenting hände den kvällen mer än att det kändes som en jäkla raket rakt in i hjärtat.

Det här kunde jag ju inte förklara för mina vänner, hur fan gör man det? Hela huvudet snurrade med tankar……

Veckan efter dök Pär upp på jobbet, han hade vägarna förbi sa han, från Gävle, tänkte jag? Det var såklart en lögn. Han bjöd ut mig på lunch och berättade att även han hade sambo, han levde med sin dotters mamma. Han berättade att han tänkt på mig varje dag sen in helgen, jag kunde inte ljuga, det var lika för mig. Jag skämdes såklart jätte mycket hemma för Mange, men jag berättade aldrig om Pär. Detta fortsatte med små stulna stunder här och där. Och både jag och Pär kände väldigt fort att detta var så starkt, känslorna var nåt som ingen av oss varit med om tidigare. Det var som om han kände mig bättre än nån annan fast vi precis mötts.

Vi mailade varje dag och Pär började väldigt tidigt med att skriva varje kväll kl 22.22. Det dröjde inte långt efter detta så separerade Pär och hans sambo, Pär sa, att även om inte jag får dig så känns det fel om jag kan få sådana här känslor för en annan kvinna. Men jag då, jag ska ju för fan GIFTA mig snart. Jag började må mer och mer dåligt

Veckorna rullade på och jag blev mer och mer apatisk inför hela bröllopet som jag varit helt inne i för bara en stund sedan. Jag brydde mig inte längre om alla valen som skulle göras. Och när min klänning kom så tog jag på mig den och grät, när jag ser tillbaka på det nu så fattar jag inte varför jag inte ställde in alltihop. Men jag vågade inte, jag var så jävla feg helt enkelt.

Jag visste inte om jag skulle våga välja min egen lycka över min familj, så jäkla självisk kan väl inte en mamma vara? Jag insåg inte där och då att det inte fanns någon återvändo. Jag inbillade mig på fullaste allvar att jag kunde glömma Pär och leva på med mitt liv. Jag bad Pär dra och aldrig höra av sig mer säkert 20-30 gåmger. Men han gav sig aldrig….. Han visste ju att jag älskade honom även om jag inte sa det. Men jag ville inte älska honom, tro mig jag försökte väldigt hårt att inte göra det, men är det nånting jag lärt mig med detta så är det att man kan inte bestämma över sina känslor. En klok vän som heter Frida sa det till mig när jag mådde som sämst ”Marit, du har inte gjort detta med flit man kan inte rå över sina känslor” Och så var det ju.

Ett par dagar innan bröllopet bröt jag ihop hemma och sa att jag inte visste vad jag kände längre. Mange blev chockad och vi pratade, men jag berättade inget om Pär, jag önskar idag att jag hade gjort det. Efter vi pratat åkte jag till en annan vän och berättade. Hon bad mig visualisera både Pär och Mange vid ett stup, vem puttar du? VA?? Vem puttar du? Hur ska jag kunna bestämma det? Ok, då puttar jag Pär, Mange är pappa till mina barn. OK, där har du svaret…..

Jag ringde Pär från bilen, jag minns än i dag precis vart jag stod nånstans. Jag berättade att jag bestämt mig. Jag kommer gifta mig med Mange, nu får du ge upp på riktigt

Jag har aldrig hört ett sånt förtvivlat gråt i hela mitt liv. Pär skrek av smärta i telefonen, och det skar i hela mitt hjärta. Det gjorde så ont så ont så ont….. Hela jag skakade minns jag. Som att jag fått ett anfall av något slag.

Vi gifte oss några dagar efter detta och på nåt jäkla konstigt sätt så satt jag på mig skygglappar, stålsatte mig och gifte mig med mina barns pappa. Det var en jätte fin dag och jag minns den idag ändå med glädje. Våra vänner och familj var fantastiska.

Det är efter detta som mardrömmen börjar.

10 dagar efter bröllopet dyker Pär upp på jobbet, och på nåt jäkla konstigt sätt som jag inte kan beskriva så kände jag det på mig redan innan han kom. Jag kände att han var påväg. Hela magen kittlade hela dagen innan han kom.

Det hade då gått 3 veckor sen vi sist pratade, han var brunbränd och hade säkert gått ner 10 kg, snygg som fan var han. Han och dottern, Thea, hade varit i Cypern. Dom hade åkt dagen efter bröllopet. Jag minns det som igår vad han sa, ”Marit, funkar det här för dig eller? För det gör det fan inte för mig”

Där och då visste jag och det var då mardrömmen började. Ångesten åt upp mig inifrån, allt kom ikapp. Vad jag gjort mot Mange, min familj, mina barn, våra vänner, bröllopet. Jag kunde inte äta, jag kunde inte sova, magen krampade varje gång jag slappnade av, jag mådde så dåligt av ångesten att jag inte visste vad jag skulle ta vägen. Jag kände mig som den värsta människan i hela världen, vem gör nåt sånt här? Men samtidigt älskade jag Pär så det gjorde ont. Den här tiden minns jag jätte dåligt. Jag vet att jag åkte in på psyk, min brors fru skjutsade in mig. Jag minns att jag klarade inte av att berätta, jag klarade inte av att såra Mange på det viset. Idag fattar jag ju att det hade jag ju redan gjort, men jag var för feg. Och det ångrar jag jätte mycket, men jag förstår varför jag agerade så, det är skillnad. Jag förstår mina handlingar men jag ångrar mig fortfarande. Jag var för feg och för ”snäll” för att berätta vad jag gjort.

Jag hade jätte mycket självmordstankar, så fruktansvärt mådde jag, att jag inte ens kunde tänka klart. Skulle jag hoppa framför ett tåg? Ta massa tabletter? Jag tyckte det skulle vara skönare att inte känna nånting alls än mardrömmen jag just då levde i. Jag var, enligt mig själv, den mest fruktansvärda människa som fanns. Men sen dök alltid mina barns ansikten upp i mitt huvud. Och jag ångrade mig.

Jag åker iväg på bröllopsresa med min vän, Magda. Och det enda vi lever på är vin och cigg i 5 dagar. Magda mådde inte heller så bra just då. Och under tiden jag var borta hade Mange hittat en adress till Pär i min väska. Så när jag kom hem berättade jag allt…… Det var både skönt och helt fruktansvärt. Mange ville inte ge upp, så vi bestämde oss för parterapi.

Det gick sådär.

Terapeuten ville få Mange att inse att när nåt sånt här händer så är det inte bara en persons fel, båda har ansvar…. Under den här tiden backade Pär helt och jag kan än idag inte fatta hur han stod ut så länge som han gjorde. Jag bad Pär att gå ut och vara med andra kvinnor och glömma mig så många gånger att jag inte minns antalet. Han gick ut på kvällarna, drack sig full, mådde dåligt, var med andra, men glömde mig inte….. Den här tiden va hemsk.

Äh, jag vet inte, klart det var mitt fel, jag hade ju blivit kär i en annan man för att jag inte visat tydligare vad jag behövde känslomässigt under alla år av Mange. Sen vet jag inte om han hade kunnat ge mig det ändå, men då hade han ändå haft chansen, men jag var nog så ung när vi träffades att jag inte visste vad jag behövde för att vara lycklig.

Jag förstod iallafall ganska snabbt att Mange inte tänkte ändra på sig, och då fanns det 2 val. Gå tillbaka till mitt gamla liv med en man som säkert skulle vara jäkligt bitter, det skulle jag varit iallafall. Eller välja Pär, min själsfrände som skrev varje kväll att han älskar mig och att han fortfarande väntar. Det gjorde han i 6 mån kl 22.22.

Alla som läser detta hoppas jag förstår att detta fortfarande inte var lätt och att historien innehåller massor av mer saker som jag inte skriver här. Jag skulle kunna skriva en bok om allt detta, så mycket hände under den här tiden. Det var en tuff tid efteråt med både familjer och med barnen. Jag fortsatte gå i terapi för att inte må så fruktansvärt dåligt. Pär fanns vid min sida hela tiden. Det var en jätte stor sorg att inte livet blev som jag hade tänkt, att jag hade valt att inte bara separera utan också bara ha mina barn varannan vecka. Och känslan över att jag sårat andra människor så djupt. Det var tufft. Jag ville inte visa mig utanför dörren under ett långt tag. Jag skämdes fruktansvärt mycket.

Men idag är jag glad att jag vågade. Det är det bästa och värsta jag gjort. Jag är stolt över att jag vågade.

Superlyckliga och nygifta 

Att leva med min Pär är fortfarande helt underbart, men både jag och Pär vet vad som krävs för att fortsätta vara såhär lyckliga med varandra, det är inget som kommer gratis. Ett förhållande måste man jobba på varje dag. Och inte bra en av parterna, båda två måste engagera sig.

Vi har båda levt i förhållanden där vi saknat något och där vi inte var 100% lyckliga. Vi pratar alltid massor med varandra och till skillnad från förr så säger jag direkt när nåt känns fel. Vi har vad man kan kalla ett väldigt passionerat förhållande med massor av känslor och kärlek, och jag är så glad att Pär kan ta alla mina känslor. Vi ler mycket mot varandra, vi ser varann, vi tar på varandra mycket, älskar mycket och njuter verkligen av livet tillsammans. För Pär är verkligen min bästa vän och jag är helt övertygad om att vi varit ihop i ett tidigare liv. Jag är så otroligt tacksam och lycklig över att han aldrig nånsin gav upp.

Tänk vad ett enda möte med en annan människa kan göra. Hela min värld vändes upp och ner och inget blev längre sig likt. Min Pär, den mest fantastiska människa jag nånsin mött. Ibland kan jag bara titta på honom och känna hur hela min kropp fylls av värme och kärlek. Hur han tagit mina pojkar till sig och älskar dom lika mycket som om dom vore sina. Och fina Thea, en underbar liten bonustjej fick jag. Vi föll för varandra på en gång, minns att jag aldrig sett en sötare tjej med ögon lika mörka som natten och håret lika ljust som dagen.

Tack för att du tog dig tid att läsa

/Marit

63 Kommentarer

    • Tack, Anna. För att du tog dig tod att läsa och lämna en hälsning. ❤️

      Kärlek när den är som bäst och värst helt klart.

  • Jag följde ju dig redan när du skrev i din gamla blogg och undrade så vad tog vägen bara hux flux, idag vet jag ju varför… Har varit med om något liknande men jag valde det ”gamla invanda” (som tog slut så klart efter ett tag) men undrade väldigt länge hur livet sett ut om jag hade valt annorlunda…
    Härligt är det iaf att se och läsa om er härliga kärlek ❤️❤️❤️ modigt och jobbigt val ?

    • Exakt den insikten fick jag, det var det som gick mig att verkligen bestämma mig. Det kommer inte hålla men Mange. Och jag vågade inte släppa Pär.

      Jag hoppas du mår bra idag och tusen tack för att du ti dig tid att skriva en hälsning ❤️

  • Så fantastiskt modigt av dig att dela med dig, ni två har något alldeles extra, det bara lyser kärlek❤. Jag hoppas jag oxå kan få känna så i framtiden ?. Fortsätt o ta hand om varandra?

    • Tusen tack Sofia.
      Jag tror ALLA har en sån kärlek som väntar på en någonstans. Och då säger det bara pang.

  • Hej! Fantastik läsning? känner inte dig men min man (Strömming) känner din man väl? tror du och jag hejat på varandra vid ett tillfälle! Men jag följer dig på insta där du ger så mycket bra inspo och delar med dig av ditt liv? så ville nu bara säga att din berättelse är så fantastisk och en sådan positiv och rörande läsning som kommer hjälpa många i samma situation ? kram till dig och Pär? kanske vi strålar samman igen?

    • Hej Katarina

      Din man är så härlig och jag antar att du är lika go. Vi måste absolut sammanstråla. Min Pär älskar ju Strömming.

      Tack för dina fina ord❤️

  • Vilken läsning!
    Oj vad jobbigt det måste varit. Hur reagerade ditt ex när han fick veta och vilken relation har ni till era ex idag? Var det någonsin så att du var osäker och tänkte att om det skiter sig med Pär så skulle du vara han dina barn halva tiden/halva uppväxten? Menar alltså ingen kritik men kan själv tänka ibland om jag levt i ett dåligt förhållande så skulle det nog otroligt mycket till för att jag skulle separera. Sedan vet jag såklart att man bara har ett liv och att båda förtjänar att vara lyckliga men sedan man fått barn upplever iaf jag att man dels är fegare men också inte ger upp lika lätt eftersom alternativet utan barn är smärtsamt det med.
    Fint beskrivet och tänk vad kärlek kan övervinna. Allt! Kram

    • Hej Lina.

      Jag förstår precis hur du menar. Men den tanken har faktiskt aldrig slagit mig. Dels för att jag alltid varit 100% säker på att mitt och Pärs förhållande aldrig kommer ”skita sig” Sånt bara vet man. Och jag har aldrig tidigare känt så i ett förhållande.
      Och dels för att jag insåg nog att blir jag såhär kär i en annan man så kommer det ta slut med Mange så småningom ändå, jag var ju inte helt lycklig. Då skulle jag aldrig falla för någon annan på det viset. Speciellt inte innan vårat bröllop.

      Det är såklart en sorg att inte få ha sina barn hela tiden, det är de verkligen.

      Mange blev självklart helt knäckt under ett tag och jag tror det tog ungefär 6-8 mån innan vår relation blev bra (kort tid ändå tycker jag) Mange har varit fantastisk i allt det här. Han hittade en ny tjej väldigt snabbt, tyvärr höll det bara 1 år.

      Både jag och Pär har bra relationer till våra ex och även jag med Theas mamma. Självklart blir det tjafs ibland när vi tycker olika. Som Jah tror det blir mellan alla separerade föräldrar ibland. Men vi låter det aldrig gå ut över barnen. Dom går alltid i 1:a hand.
      Det är bland annat därför vi har dubbla boenden, så barnen ska slippa pendla.

      Men när kärleken slår till sådär brutalt hårt så går det inte att hejda sig. Som
      Jag skrev, Jag försökte verkligen, för det sista jag ville var att separera från mina barns pappa.

      Kram och tack för att du skrev och ställde frågor.

  • Oj alltså oj. Och ja jag gråter. Vet inte varför egentligen men tror det är en blandning av din ärlighet och all sorg samt lycka. Ja du har helt rätt, man kan inte styra sina känslor när de vill gå sin väg…. det är bara att hänga med.
    Jag läste din gamla blogg, den bästa jag visste. Det var mååååånga år sen och ser framför mig de där jeansen du så snyggt hade hängt upp på väggen i sovrummet. Sen hände nåt (om jag nu minns rätt) med era grannar som hade varit otrogna och kort därefter händer nåt hemma hos er med. Sen slutar du blogga. Jag tänkte jämt att nej, nu var det frannfrun och din man som fufflade med varandra…..
    Som jag tänkt på detta men sen började följa dig här och du träffade Pär samt var god vän ändå med barnens pappa. Allt ok iaf tänkte jag.
    Kul att nu ändå få historien bakom. Nu kan jag släppa det gamla?.
    Ja det är verkligen spännande och roligt att få följa dig
    Ta hand om er

    • Hej Terese

      Vad roligt att du följt min blogg så länge och dom där jeansen kan jag själv tänka på ibland. Mitt Jeans konstverk.

      Vet inte riktigt vilka grannar du menar. Och även OM det nu varit mange som ”fifflat” med andra så hade jag varit kompis med han. Han är ju mina barns pappa.

      Kram på dig och skönt att du nu vet historien bakom allt och kan släppa, Hahaha.

  • Jag följde din gamla blogg tidigare, tror det var via Lantlivs reportage jag hittade till den?! Vilken berörande läsning, vilken resa ni gjort❤️! Man kan bara tänka sig vilken turbulens å ångest som rådde då?..Men ni hittade rätt med varann❤️❤️! För ni sökte ju inte å utan fann varann?! Så glad för er skull?!! Å att ni har en bra relation till respektive (ngt som underlättar vardagen mm) o att från bägges håll är barnen i främsta rummet❣️Önskar er allt gott! Strålar om er?! Kram❣️

    • Ååh, tack Jecka

      Lantlivs reportaget, det var min vän Magda som fotade och gjorde det. Så möttes vi.
      Hon var ett stort stöd för mig i allt detta.

      Barnen är det viktigaste, det känner vi allihopa.

      Tack för att du skriver en sån härlig underbar hälsning. Det gör mig så glad.

      Kram

  • Wow gravidhormonerna gör att tårarna rinner när jag läser ditt inlägg. Otroligt ”fin” historia ni har trots alla berg och dalar längs vägen.

    • Hej Jenny.

      Åååhhh tusen tack. Va go du är.
      Dom där gravidhormoenrrna minns jag gjorde att man gröt hela tiden. Iof sitter jag och gråter till Kalla på tv just nu.

      Kram

  • Hej Marit!

    Har följt ditt bloggande sedan du startade och jag minns att jag tänkte att kan Marit leva i ett kärlekslös förhållande så kan också jag, gräset är inte alltid grönare på andra sidan. På någor sätt tyckte jag många gånger att du, precis som jag var ensam i tvåsamheten. Att hålla modet uppe, fixa och dona på egen hand, att köpa sig själv något till morsdag och alla hjärtans dag tex. Att hitta orsaker till att kunna skämma bort sig själv
    utan att känna skuld när ens partner inte vill/ tycker det behövs.

    Men så kom inlägget om att du och Mange skulle gifta er, och jag tänkte att kanske hade jag inte sett rätt mellan raderna ändå. Kanske levde du i ett kärleksfullt förhållande och var älskad av din partner❤❤

    Själv är jag kvar i det kärlekslösa förhållandet. Jag drömmer om att få uppleva kärlek på att bli älskad på riktigt. Jag saknar styrka och mod för att göra det du gjorde ❤

    Jag lever på hoppet att min sambo en dag kan visa mig den kärleken som jag drömmer om ❤

    Stor kram till dig, du är värd endast det bästa ❤❤

    • Fina fina du ❤️

      Du hade så rätt från början. Endel är ju nöjda i dessa ”kärlekslösa” förhållandena. Jag var inte det, men jag visste det knappt själv. Herregud, jag friade ju för tusan praktiskt taget till mig själv.
      Och precis som du skriver, köpte presenter till mig själv när man önskade ngn annan gjort det.

      Jag vill bara be dig att vara tydlig mot din partner med vad som gör dig lycklig. Innan det är försent. Då har han åtminstone fått en chans.

      Massa kärlek till dig och tusen tack för att du skriver ett sådant öppet och ärligt meddelande.

      Kram /Marit

  • Så otroligt vackert skrivet, jag är just nu i den situationen du var i och vissa dagar vet jag exakt hur jag ska göra och andra dagar har jag ingen aning. Tack för att du berättar på ett sånt berörande sätt och för att du får tårarna att rinna nerför mina kinder ❤️

  • Vad fint du skriver! Och modigt att du vågade. Och så bra ni löst det för barnen! Hur blev det sedan då?Eller sedan vet vi ju. Men från det att du bestämde dig för er vad hände då? Jag vill ju läsa fortsättningen 🙂 kram

    • Ja, du menar direkt efteråt?

      Jag och mange gifte oss den 9 Juni 2012 och den 1;a oktober samma år flyttade jag från huset till en lägenhet i samma by.
      Jag och Pär träffades bara varannan vecka under en tid, 3 månader tror jag. Vi ville inte att barnen skulle träffa ”den nya” på en gång.
      För deras skull såklart. Vi hade tänkt vänta ännu längre, men till sist gick det inte längre.

      Det var tufft, min äldsta son mådde dåligt efter skilsmässan. Det tog ca 6-8 mån innan jag kände att allt ”lagt sig” Sen har det såklart varit upp och ner med barnen. I början funkade alla 3 jätte bra, sen kom ett bakslag. Men jag och Pär har aldrig tvivlat. Vi har gått igenom alla tuffa motgångar tillsammans. Det har varit jobbigt att vara ifrån varandra varannan vecka mån-fre, men vi vet ju varför vi valt det. För barnens skull.

      Sommaren efter detta, 2013, fick vi erbjudandet att hyra huset som vi bott i tills för alldeles nyss.

      Nu är allting så självklart och barnen kallar varandra för syskon. Det gör mig alldeles varm i hjärtat.

      Kram /Marit

  • Fina du,
    Det känns som om jag känner dig, men ändå inte. Följt dig länge, din blogg, min vän Hanna fotade ju er innan bröllopet, dig och Magne. Hon sade till mig efter fotograferingen att ni var väldigt olika. Kanske kände hon ngt redan då? Hur som helst är jag så glad för dig och Per.. Att ni tog steget, er kärlek lyser. Ni är gjorda för varann. Och det är ni värda båda två! Ngn gång hoppas jag vi ses, skulle bli en lång kram, typ , tja kompis. Vi känner ju varann.
    Kram snyggo

    • Åååhhhh det skulle bli en riktigt lång kram.Niina.

      Visst kände Hanna helt rätt. Sen kan olika vara bra för endel. Vi är oxå olika jag och Pär, men inte SÅ olika. Vi är mest lika faktiskt. Men kompletterar varandra bra. Men är emellanåt lika tidsoptimister (inte bra med en familj med 3 ungar) väldigt ofta ”dramaqueens” båda två, speciellt om vi inte fått mat på länge, hahaha.

      Lika är ändå bäst för att förstå varandra tycker jag.

      Massa kramar till dig och tack.

  • Att ärlighet ska vara så oerhört svårt vet man först när man själv sitter i den där jäkla rävsaxen, jag tog mig loss och lever idag med mitt livs kärlek som plötsligt dök upp mitt i livet och vände upp och ner på hela min tillvaro.
    All heder till dig som är öppen med er historia, den kommer säkerligen att stärka och hjälpa andra.
    Önskar er all lycka i livet, ni är verkligen så härliga att följa!
    Kram Anna

    • Hej Anna

      Åååhh, du har gjort samma resa som oss. Då vet ju du precis vad jag pratar om.
      Jag hoppas verkligen att fler kan få känna att dom inte är ensamma. Sen är alla val ens egna, vårat är inte rätt för alla.
      Men för oss var detta så rätt. Både jag och Pär hade gått en livstid och tänkt på varandra annars, och vem är vi schyssta mot då? Inte oss själva och absolut inte våra partners.

      Tack för dina fina ord och för att du tog dig tid att skriva till mig. Jag blir verkligen så glad och varm i hjärtat.

      Massa kramar.

  • Vilken fantastisk stark och ärlig kvinna du är! Tack för att du delar med dig igen ❤ Jag har följt dig på instagram ett bra tag, men inte på bloggen allt för länge, så jag hade ingen koll på din historia. Jag blir så berörd och rörd av er kärlek och hur den till slut segrade. Kram på dig!

  • Tack för att du delar din historia! ♡ Jag valde att förändra mitt liv för 4 år sen just för att jag inte kunde leva med någon jag inte kände 100 % för, jag hade ”turen” att uppbrottet inte blev så dramatisk därför att ingen annan kärlek hade korsat vår väg men jag känner din smärta och det har varit allt annat än lätt. Tyvärr har inte han med stort H dykt upp än men er historia ger mig hopp att han är värd att vänta på! All kärlek till er.

    • Som sagt, inte är det lätt att ta ett sådant här beslut.

      Och precis som jag svarade en annan läsare, känns det inte rätt så gör de inte. Jag hade aldrig fallit så för Pär då. Sen att de var barn inblandade gör ju saken så mkt svårare.
      Men till sist så var ändå svaret att jag inte kunde hålla ihop bara för barnen. Det kanske är rätt för någon annan, men inte för mig.

      Starkt av dig att lämna utan att någon annan väntade tycker jag. Det vet jag inte om jag klarat själv.

      Rätt som det är slår kärlek till, som en fet smäll. Det lovar jag ❤️
      Massa kramar och kärlek till dig.

  • Marit, har läst din blogg i så många år – älskar din energi! Din å Pärs historia, den är ju helt magisk. Jag blir alltid lika berörd när jag läser din beskrivning av er resa mot lyckan. Den kärleken ni har, den önskar man ju att alla ska få ha. Att ta ansvar för sin egen lycka och sina egna behov är mågot som kag verkligen tagit till mig.Tack för att du delar med dig så ärligt och innerligt.

    • Hej Åsa.

      Tusen tack själv för en sådan fin hälsning tillbaka.
      Och visst är det så, att vi har ansvar för vår egna lycka. NU kan jag verkligen säga att jag är tydlig med vad JAG behöver och vill ha för att vara lycklig.
      Det kan man aldrig skylla på någon annan än sig själv.

      Massa kramar till dig

  • Du stylade mig när jag vunnit en Mamma tävling på Kupolen bara veckor innan bröllopet, du berättade om att du skulle gifta dig snart och när jag kom hem sa jag till min sambo att den tjejen borde inte gifta sig med sin blivande man, det var nåt som inte stämde när hon berättade om det. Och jag har ju sen förstått via din Instagram vad som malde i dig, det märktes på den korta tiden vi sågs och jag är glad att det blev så rätt till slut, att kärleken segrade men förstår vilken krokig och modig väg det var dit.

    • Åååhhh, hej Marie.

      Ja, du ser. Du kände det på mig på den lilla tid vi spenderade ihop. Du måste verkligen vara underbar på att läsa av människor. För flera av mina allra närmaste märkte ingenting. Den frågan får jag ofta, om ingen märkte nåt.
      Alla är inte så lyhörda som du ❤️

      Tusen tack, Marie, för att du tog dig tid att skicka så fin hälsning. Länge leve kärleken.?
      /Marit

  • Fina Marit! Jag har följt din blogg under ett par år och jag tycker att du verkar så klok.
    Vilket otroligt känslosamt inlägg. efter att jag läst det så letade jag upp er bröllopsvideo och det var längesen jag grät så mycket.

    Kärlek till er och kram <3

  • Ska tillägga att jag har sett er bröllopsvideo förut men efter att ha läst om er historia så förstod jag texten på ett annat sätt. Otroligt vackert och jag blev så berörd!

    Kram <3

  • Hej Marit!
    Tack för en text som verkligen berörde. Jag håller med alla dina härliga läsare som redan lämnat kommentarer. Du är en förebild i hur du hanterade situationen, tycker jag. Om du någon gång vill skriva en bok om detta, är jag säker på att den skulle bli minst lika bra som allt annat du företar dig!
    Kram på dig!

    • Tack stina

      Vet inte om jag håller med dig ang hur jag hanterade alltihop då. Det finns många saker jag ångrar. Jag borde insett tidigare.

      Men din hälsning gör mig så glad. Tusen tack.

  • Fina Du! Jag har läst din blogg så länge och följt din resa, du känns som en kompis. Det är nog därför jag blir så berörd av er historia! Och den glädjen som syns i dina ögon sedan du träffade Pär den visar att det bara fanns en väg att välja för dig i ditt liv! Kärlek till Er ❤️

    • Åååhhh Tack Maria.

      Vad härligt att höra att glädjen syns i mina ögon. Vilken otroligt fin komplimang. Tack.

      Massa kramar

  • Hej Marit
    Jag följde din blogg, för länge sedan. Sedan hände något och du försvann. Sen fann jag dej igen. Jag känner inte dej, men följer dej med glädje nu. Kärleken mellan dej och pär, så härligt att se. Så generöst du delar med dej av er historia, och jag är så glad att du finns och att du mår bra ❤️

    • Vad roligt att du ”följt” mig så länge. Jag förstod såklart då att det var många som undrade vad som hände egentligen.
      Där och då skämdes jag för mycket för att berätta vad som hände.
      Men idag är det annorlunda, idag ser jag på allt på ett annat sätt.

      Tusen tack för att du tog si tis att skicka en hälsning. Det gör mig jätte glad. Tack ❤️

  • Hej

    Har läst dina bloggar sen ca 10 år bakåt och följt dig i allt, typ 🙂
    Vet vad du gått igenom då jag gjord nåt liknande och ångrar mig inte en sekund men att vara utan barnen varannan vecka var tufft i början. Men nu är vi alla som en stor familj med mitt ex och hand nya. Härligt för barnen.
    Önskar er all lycka.

    Kram Åse

    • Hej Åse.

      Håller med dig helt och hållet. Det bästa jag gjort, men saknaden till barnen, den är hemsk ibland. Jag vänjer mig aldrig.

      Vad härligt det låter att ni är en enda stor familj. Riktigt där är vi inte, även om jag och mitt ex ofta byter och låter barnen få bestämma mkt själva om dom vill komma till den andre föräldern emellanåt. Härligt tycker jag.

      Massa kramar till dig och tack för at du skrev.
      /Marit

  • Har läst er historia förr men läser så gärna igen, blir rörd av er kärlek!❤
    Bröt förlovning och långvarigt förhållande efter att ha träffat min nuvarande man, tack och lov inga barn involverade då men var nog så svårt att ta steget när den andra parten inte alls vill gå skilda vägar. Är så tacksam att jag valde om och valde rätt! Passar så mycket bättre med min man än den jag blev ihop med som 20-åring. Man ändras och utvecklas åt olika håll ibland och då kan man bli lyckligare på varsitt håll…
    Tack för att du delar med dig av er historia!?
    Kram

    • Så är det ju absolut.

      Endel växer ihop, endel isär. Så är det faktiskt.

      Härligt att höra att även du gjort en kärleksresa. Jag blir lika glad barne gång nån skriver att dom gjort ngt liknande.

      Tack ❤️

  • Men Marit, vilken text <3 Har läst om hur ni träffats tidigare men blir lika rörd och lycklig nu när jag läser! Ni har nåt alldeles speciellt som jag tror är få förunnat, er kärlek lyser verkligen igenom "skärmen". Ni är ett par match made in heaven!!

    • Ååhhh tack Anna ❤️

      Vad glad jag blir. Och vad härligt att höra att vår kärlek lyser igenom skärmen. Det var en väldigt fin komplimanger.

      Tack ❤️

  • Hej Marit! Helt jäkla underbar historia ni varit med om. Förstår att det var tufft också. Ni ser så lyckliga och kära ut, helt underbart ? Hade kunnat skriva Hur mkt som helst till dig ? Önskar er all lycka i framtiden ?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *