Bröllop

Bröllop

Bröllop

Hejsan finingar.

Här har veckan gått i en rasande fart med jobb och massor av ”to-dos” hemma såklart, känns som det aldrig tar slut.

Jag är ju en sån där människa som inte kan slappna av innan allt är klart för om jag gör det så blir det inte att jag tar tag i det sen, då blir det liggande. Det är absolut inte så att jag måste ha det perfekt hemma från början, det handlar mer om mitt behov att få ”checka av” i huvet för då får jag slappna av. Jag har tom gått hos en arbetsterapeut pga detta och fått verktyg att jobba med.

Men den här gången har jag fallit tillbaka rejält känner jag och mitt huvud och kropp skriker åt mig att lugna ner mig. Därför bokade jag och Pär en hel helg på hotell nu framöver, mitt i julstressen så skiter vi i allt och bara slappar. För det behöver både jag och Pär kände vi. The Winery utanför Stockholm, vi har aldrig bott där men bara hört massa bra om det.

Men idag är vi påväg till ett bröllop till Gävle, ska bli supermysigt. Det är Pärras bonusbrorsbarn som gifter sig, Rick och Carro. Bröllop är ju alltid såååå härligt med massor av kärlek.

Nedan ser ni klänningen jag valde. Den sitter som en smäck. Jag har sett det på Petra Tungården och vi har lika kroppsform med kurvor så jag förstod att den skulle vara bra.

Skorna klickade jag hem på black friday, ett par pumps med lite högre skaft i snyggaste snake skin från Jennie Ellen.

 

Klänning HÄR/ Skor HÄR/ Väskan är en present från Pär och köpt på Cypern. 

2 Kommentarer
Flytt-skit och klänningstips

Flytt-skit och klänningstips

Hej finingar

Åh herregud hörni, det har verkligen gått i 140 sista veckorna. Jag har haft helt fullbokat med stylingar (vilket jag är sååå glad över, både kunder och mäklare är så nöjda) Men sen har vi ju också flyttat. Man glömmer hur jobbigt det är att flytta, det är ungefär som med en förlossning. Fy fasiken va drygt det är.

Först rensa kasta stadiet: Det är ju ganska kul tycker jag, inte Pär, han hatar den fasen. Han vill inte kasta NÅNTING som inte är trasigt. Själv älskar jag att åka till tippen. Ni förstår kanske att jag rensade när han inte var hemma. Och om han skulle med till tippen var han förbjuden att titta i dom stora svarta påsarna (som var mååånga)

Sen ska man packa: Det är ju kul först, man är organiserad och skriver på alla kartonger…. efter ett tag blandas alltifrån trosor till eltejp i samma kartong.

När man ska börja köra över allt man packat är man rätt trött. Och värre blir det….. för när man tror man är klar då är man låååångt ifrån klar. Man hittar saker ÖVERALLT som man glömt att man hade.

När sen kartongerna tar slut och man inser att man måste packa upp i nya boendet för att ha kartonger att packa klart i, ja då är man helt plötsligt på 2 ställen i huvet. Det är då det blir jävligt drygt och vin krävs nästan varje kväll. På riktigt.

Sen när man till sist äntligen är färdig på ett ställe och man får koncentrera sig på 1 ställe igen, då ska man packa upp istället. Det är då man känner att det vänder och det börjar bli kul igen. Men man är fortfarande heeelt slut eftersom man ”jobbat” v a r e n d a vaken minut i 5-6 veckor.

Det är här jag blir lite manisk för att orka. Jag är som en haj, står aldrig still. Jag låter bli att äta min adhd medicin (för då är jag som mest aktiv, INGEN kan stoppa mig och jag blir som en maskin) Det lilla negativa är att jag kräver att min partner, i det här fallet Pär, inte heller ska/får stå still. OM detta sker fräser jag att han är han lat och att han inte gör ingenting…… Detta skedde för övrigt igår och sen grät jag en skvätt, då gick det snabbt över. Knasigt det där, och jag har sån tur som lever med Pär som är van med mina humörsvängar och tar dom med ro. Efter varje gång jag haft ett litet frispel inser jag ännu mer varför jag älskar honom så jäkla mycket.

Just detta frispel kan även ha att göra med den minimala sömn och trötta kropp som just nu är ett faktum eftersom jag ändå jobbar med kroppen och lyfter tungt 7-9 h per dag och har gjort samma sak på all ledig tid på slutet. Jag hävdar iaf det bestämt.

Nu ser jag ändå slutet på denna flytt, men som sagt, man glömmer hur jobbigt det faktiskt är. Och hur många flaskor vin det går åt…..

Nu till nåt heeelt annat.

Vi ska på bröllop i början på december, sååååå kul och härligt. Och när man blir bjuden på bröllop är ju 1:a tanken ”vad ska jag ha på mig”

Först tänkte jag ha min prickiga Samsoe kimono. Men det är ju halva nöjet att köpa nåt nytt så nedan ser ni klänningarna jag klickat hem. Jag älskar black friday erbjudanden måste jag oxå tillägga. Vilken tycker ni?

En lång kimono klänning från NA-KD, jag har klickat hem båda färgerna såklart. Du hittar den HÄR 

Härlig lila klänning med slits fram från Nelly, den finns HÄR

Glitter är ju alltid snyggt på vinterns fester, även den från Nelly och den finns HÄR Sen är så snygg.

Även den här klänningen fick jag lov att beställa hem i 2 färger. Sååå snygg ju, (jag tänker att jag ska kunna sy ihop den lite mellan pattarna så dom inte ramlar ut, jag lovar) Den  finns HÄR 

Denna smaragdgröna härliga klänning föll jag också för, den finns HÄR

4 Kommentarer
Vår 1:a bröllopsdag

Vår 1:a bröllopsdag

Hej finingar

Vilka dygn vi har haft.

Vi bestämde ju oss för att åka tillbaka till Cypern jag och Pär. Och fira vår 1:a bröllopsdag, och slippa det dåliga vädret hemma i Sverige.
Vi hade fixat med allt. Bokat biljetter, ordnat så barnen skulle bli hämtade på Arlanda av sina andra föräldrar och vi ta ett flyg tillbaka 4h efter att vi hade landat.

Nu blev det inte riktigt så…..

Planet vi skulle lyfta med från Cypern natten mellan fre/lör var över 3 h försenat. Det gjorde att vi missade vårat ”connection flight” som vi hade i Warszawa. (Vi hade svårt att hitta biljetter så vi fick ta biljetter med dåliga tider och med mellanlandning)

Detta gjorde såklart oxå att vi missade planet tillbaka till Larnaca på lör em. Istället fick vi ta ett plan till Tallin och tillbringa en natt där allihopa.
Men det värsta var att det fanns inga fler biljetter tillbaka till Cypern för oss från Arlanda. Och tillbaka måste vi eftersom vi lånat bilen till flygplatsen av en granne och vi har lämnat all packning och mat i lägenheten.
Ja, herregud, den enda lösningen vi hade var att leta på biljetter från tallin tillbaka till Larnaca.

Jag stod vid ett tillfälle och skrek åt kvinnan på flygbolaget (när jag insåg att barnen skulle få lov att flyga själva) så Pär fick be mig va tyst faktiskt. Kvinnan sa med lugn röst att det inte hjälpte att jag skrek, det tyckte jag. Jag tyckte hon åtminstone kunde ha en ödmjuk framtoning till alla som behövde ha hjälp istället för att se ut som en jävla stål-fitta, ursäkta språket. Men fan va arg jag var…… Sen berättade hon att våra biljetter till Larnaca ersattes inte heller. Då skrek Pär, hahaha.

Så barnen fick åka själva från Tallin till Arlanda nu på morgonen och vi tog ett plan till Cypern. Tro mig, det var INTE vad vi ville (jag grät hela vägen på planet till Cypern)

Men vi hade träffat 3 gulliga ungdomar från Sverige som ”tog hand” om dom på planet och det är inte ”bara” att sätta barn på flygplan. Vi har fått fylla i många papper och fått veta att dom blir väl omhändertagna och överlämnade till Theas helt fantastiska mamma, Denice, som hämtade dom på Arlanda. Väldigt skönt att veta. Men som ni förstår ändå en konstig känsla. Ungarna däremot tyckte såklart det skulle bli svinkul och festligt som tusan att flyga själva. 1h för dom och det gick såklart jätte bra.

Vi har mao flyget från Larnaca till Warszawa till Tallin till Wien till Larnaca, Hahaha.

Cirkus O Dybeck ute på vift, hahaha. Vi hade både förseningar på ditvägen och hemvägen.
Allt händer runt oss känns det som. Vet ni tex vad som hände häromdagen i Cypern. Jag har ju haft mens såklart, det har ju jag jämt när vi ska resa el tex gifta oss, hahaha. Och jag kände att jag behövde fräscha till mig efter att vi varit på stranden om dagarna så jag köpte våtservetter i mataffären.
När jag torkade fiffi kände jag efter ett tag att det liksom kom en brännande känsla ”där nere” Då började jag läsa på förpackningen och såg att det var våtservetter som var menade att göra rent bilen med. Pär och ungarna skrek av skratt…… Det gjorde INTE jag.

Sen har jag även lyckats med att dra ut min spiral samtidigt som jag tog ut en tampong……
(Det kan också varit så att jag liksom tryckte ut den när jag skulle skynda mig allt jag kunde på toa eftersom Levis stod och hoppade utanför eftersom han nästan bajsade påsig)
Hur jag lyckades med det fattar jag inte, men så är det iaf.
Ibland orkar jag inte med mig själv faktiskt.
Och det känns som om det händer massa tok runt oss hela tiden.

Idag firar jag och Pär vår 1:a bröllopsdag. Ett åt med den mest underbara människa jag nånsin mött. Jag älskar att vi är lik spontana och galna. Hur vi kan skratta och ha så roligt med varandra hela tiden. Men också att vi är lika passionerade och även kan skrika och bråka.

Jag älskar att vi reser och upplever världen med varandra ofta. Han är min bästa vän och min livskamrat  och det finns ingen jag hellre vill vara med än just honom, min man. Han får mig att kännas mig så otroligt älskad varje dag.

 

 

 

 

 

Filmen om den mest magiska dagen i våra liv.

Fotograf: Malin Lindholm

Sång & Musik: Hilda Heller & Anton Persson

2 Kommentarer