Kärlek

Vemdalen

Vemdalen

 
 

 

 
Älskar vårat Vemdalen.
 
Dit åker vi för att bara njuta, slappna av och bara vara med varandra, barnen älskar det oxå. Skidbackarna är perfekta, det finns både utmanade branta backar och långa, härliga, mer barnvänliga backar ända uppifrån toppen. 
I toppstugan äter vi alltid ”alpenplatte” som innehåller flera goda ostar, charkuterier, olika röror och surdegsbröd tillsammans med rödvin eller bubbel. Utanför toppstugan kan man sitta mot husväggen i lä och njuta av solen i solstolar klädda med renskinn. 
Vi hade tur den här helgen, vädret va toppen och inte mycket folk i backarna. Och det betyder lika med korta köer till liftarna. 
 
Våran stuga ligger en bit därifrån, trumvallen, långt ute i skogen. Där finns inget wi-fi vilket är så otroligt skönt. Speciellt för Pär som annars ”jämt jobbar” svarar på mail och telefonsamtal, eftersom han är egenföretagare. Stugan är en mysig timmerstuga, ganska stor med ett sovloft, två sovrum, stort vardagsrum och kök och matplats, 9-10 sovplatser. 
På gården ligger ett separat hus med vedeldad badtunna och bastu. 
Stugan har funnits i Pärs familj länge och nu är det Pär och hans bror som fått ta över den. Vi älskar den verkligen. På kvällarna/nätterna är det sådär helt bläcksvart eftersom stugan ligger så långt ute i skogen, det är helt tyst och stjärnorna lyser så klart. 
 
Den här gången åkte jag skidor, ett misstag. Det skulle jag inte gjort. Jag åker ju jämt snoawboard annars, men jag tänkte att jag skulle testa mina nya pjäxor…… Alltså, jag har ju inte åkt slalom ordentligt sen jag va 12-13 år. Visst åkte jag slalom när jag lärde pojkarna, men att ha en unge mellan benen är ju inte riktigt samma sak. Så jag är inte riktigt lika van som med brädan, den är jag däremot riktigt bra på. Älskar att åka så fort det bara går och svischar utan problem fram och tillbaka på kanterna av brädan nerför svarta backarna. 
När Pär för 3:e gången skulle ge mig ”slalomtips” som han tydligen trodde jag ville ha, bad jag honom hålla käft, Hahaha. Jag sa några till sura meningar till honom om att jag inte alls tänkt bli slalomproffs och att jag är glad om jag tar mig ner utan att bryta ett ben eller två. 
VARFÖR tog jag inte brädan nu när jag verkligen kunde få åka ordentligt som jag vill utan att vänta in barnen i backen. 
Det misstaget gör jag inte om.
Nu blir vi sällan osams, jag och Pär. Han känner mig utan och innan och tar mina humörsvängningar med ro. Jag vänder rätt snabbt tillbaka igen. Men man skulle väl kunna säga att jag visar ALLA mina känslor väldigt mycket….. Jämt.
På gott och ont, Hahaha. Det är väl både bra och dåligt antar jag, att vara en sån otrolig känslomänniska.
Är det fler som är som jag? 
 
/Marit 
Inga Kommentarer
Pipphelg

Pipphelg

 
Härliga fredag, älskar känslan på fredagar. Det är jämt tokmycket att göra på jobbet eftersom man vill att butiken ska vara så snygg som möjligt till helgens försäljning. Men jag älskar när det är sådär mycket på fredagar att man nästan inte hinner gå och kissa. 
 
Nu drar jag och Pärra iväg på ”pipphelg” Vi gör så ibland. det är liksom inget vi har bestämt eller så. Men jag tror att eftersom både jag och Pär har varsitt förflutet med misslyckat förhållande så vet vi hur viktigt det är. Att både se varandra, skratta ihop och älska ofta och mycket. 
Det är iallafall mina allra bästa relationstips. Sen älskar vi faktiskt att umgås med varandra, vi har så himla roligt ihop jämt. Jag är med andra ord kåt på min bästa vän, hur bra som helst ju. 
 
Så nu har vi packat bilen med både champagne och barolovin. Tigerräkor och hjortfile, skidkläder och sexiga underkläder.
Och denna gång drar till våran stuga i fjällen och åker skidor/snoawboard, spelar kort, badar badtunna och pippar…. 
 
Önskar även er en skön helg. Hej hopp.  
 
/Marit 
Inga Kommentarer
Hej

Hej

Det är nu ca 3,5 år sen jag slutade skriva på min blogg, en blogg jag hade haft i över 4 år och som hade ganska många besökare…..

Livet vändes helt uppochner och jag kunde bara inte fortsätta. Jag har fått massor utav mail under dessa år från gamla läsare som undrat vad som hände och när jag tänker komma tillbaka….. Nu vet jag att många följer mig på instagram istället. Men jag drar historien lite kort om vad som hände där 2012. 

Jag träffade mitt livs kärlek, min själsfrände Pär. Det låter kanske helt fantastiskt, men nu var det så att jag skulle gifta mig 7 veckor senare. Med mina barns pappa som jag då hade levt ihop med i 9 år. Jag såg Pär redan på håll första gången, han såg inte mig. Mina ögon drogs till denna självsäkra kille som stod och skrattade. Han hade röda chinos och en beige trenchcoat, vem fan klär sig så om man inte är någon jäkla brat, tänkte jag, hahaha. Men ögonen kunde inte släppa honom. Minns att jag tänkte ”varför i helsike tittar jag på honom, han är så långt ifrån min stil det bara går” Men nånstans så visste nog nånting inom mig att där är HAN.

Vi började prata senare  samma kväll och kunde inte sluta. Pär dök upp på mitt jobb flera gånger efter det och sa att han ”hade vägarna förbi”

Jag blundade för alla känslor jag kände för Pär, bestämde mig för att detta var inte alls vad jag trodde och kände, även om hjärtat skrek någonting annat till mig. Hur ska man kunna veta på bara några veckor vad som är rätt, det gjorde inte jag iaf. Eller jag lyssnade inte på mitt hjärta rättare sagt. Vi lärde känna varandra väldigt snabbt, tror det är så med själsfränder på någe vis. Allt finns liksom redan där. Vi förstod varandra på en gång och jag kände att han verkligen såg MIG. Inget var komplicerat eller konstigt. Allt kändes så naturligt med Pär.

Men även om jag kände alla dessa starka känslor, och visste att Pär kände lika, så kunde jag bara inte ge upp mitt gamla förhållande. Det kändes så otroligt egoistiskt och fel. Så jag bad Pär förvinna och aldrig mer höra av sig, detta gjorde jag ganska många gånger under dessa 7 veckor innan bröllopet. Men han gav sig aldrig…… Den envisa jäveln, haha. Han visste såklart att hans känslor var besvarade. 

Det tackar jag honom nåt enormt för idag, han skickade tex ett meddelande/mail varje kväll kl 22.22 för att jag skulle veta att han fanns där och att han inte gett upp. Men den sista gången jag bad honom lämna mig ifred berättade jag att jag valt att gifta mig och att det inte kommer bli vi. Inte för att jag inte älskade honom utan för att jag kunde bara inte göra så mot min familj. Pär skrek och grät och mitt hjärta slets itu i bröstet. Det kändes så fruktansvärt fel och ändå så rätt….. 

Jag gifte mig iaf en vacker dag i Juni, jag satt upp skygglapparna och hade faktiskt en fantastisk dag med familj och vänner, där och då trodde jag ju att jag hade valt rätt. Jag var faktiskt helt övertygad. Annars hade jag aldrig gift mig. Pär mådde såkart för jävligt  under den här tiden. 

Men 2 veckor efter bröllopet dök han upp igen efter att ha varit borta på cypern ett par veckor. Han var solbränd, hade tappat flera kg i vikt och såg rätt sliten ut, men samtidigt svinsnygg. Han tittade mig djupt i ögonen och frågade om jag tyckte detta funkade, för det gjorde det då fan inte för honom…..

Där och då visste jag. Och där brast det inuti mig. Eftersom jag visste vad jag skulle behöva göra. Och feg var jag för jag hade inte modet att såra en människa jag älskade. Så det tog några månader till innan korthuset föll och allt rasade. Jag mådde fruktansvärt dåligt länge. Det dåliga samvetet åt upp mig inifrån och jag hade jätte mycket ångest. Inte bara pga av Mange, barnens pappa, utan jag sårade ju även hans föräldrar, mina föräldrar, mina barn, våra vänner. Mitt val påverkade väldigt många fler och det fick mig att må fruktansvärt dåligt, svårt att förklara hur hemskt det var där och då. Det finns såklart många fler detaljer i denna historia, dom som får höra den detaljerade versionen säger ofta att vi borde skriva en bok. För det är faktiskt så det känns vår historia, som en bok.

Idag mår alla bra, jag mår bra, väldigt bra. Idag är jag glad och stolt över att jag vågade, för jag lever med min bästa vän. Och jag blir alldeles varm och glad i kroppen när jag tänker på ”oss” För den kvällen vi träffades, jag och Pär. Då satt vi och pratade hela natten i 7-8 timmar. Det kändes inte som vi lärde känna varandra, det kändes som vi känt varandra hela livet.

Livet med Pär är en fest och vi älskar att resa, dricka och äta gott. Och Pär älskar mig för den JAG är och han älskar också att skämma bort mig med presenter och resor. Det älskar jag med…..

Vi känner ofta båda två att vi är tacksamma gentemot varandra att vi faktiskt ”fick” varandra. Jag älskar att han aldrig gav upp och Pär är så lycklig över att jag vågade. Och känslan av att faktiskt få leva hela livet med någon som älskar mig precis som jag är, högljudd, galen, glad, ledsen, arg, vimsig, glömsk, en riktigt känslomänniska, den är fantastisk.

Jag älskar att jag är kär i min bästa vän, och jag älskar att Pär tittar på mig och känner exakt likadant.  För det är nåt jag bara känner i hela kroppen varje gång han ser på mig….. 

Pär överaskar med att fria till mig för 2 somrar sen på en klippa i Cypern

I dag bor vi på en stor gård i Dalarna, vi hyr ett fantastiskt hus av goda vänner, och sen äger vi en lägenhet i centrala Gävle eftersom Pär har sitt företag där och hans dotter, Thea går i skola där. Så varannan vecka pendlar Pär till mig och huset och varannan vecka, när vi har barnen bor han och Thea i Gävle och jag och mina pojkar i dalarna. Helgerna tillbringar vi såklart tillsammans.
Vi har valt att ha det så eftersom vi inte ville att barnen skulle behöva pendla. 
VI har valt detta och varandra och därför får vi leva ifrån varandra lite. Det är tufft ibland, inte minst i vardagen när man önskade man vore två, läxläsning, idrott, matlagning och tvätt, ni vet….
Men det gör ju bara att vi längtar efter varandra ännu mer och till sommaren gifter vi oss.

Vi tycker vi har det bästa av 2 världar. Det stora vackra huset på landet där vi kan ha stora middagar med vänner och den snygga lägenheten i ”stan” där vi äter ute varannan helg och dricker drinkar med vänner. Helt fantastiskt med andra ord.

Och nu känner jag mig sugen att börja blogga igen. Jag hoppas att jag ska kunna inspirera dig. Den kommer att innehålla en salig blandning, precis som jag själv. Vackra foton, resor, träning, snygga kläder, inredning och all sorters kärlek.

Välkomna.

  

 

 

 

23 Kommentarer