Okategoriserade

Det där med hår…

Det där med hår…

För nån vecka sen dök det upp sådana där ”minnen” på Facebook. Dessa 2 tex. Jag kunde inte sluta stirra på bilderna…. fick tårar i ögonen.

Det kanske låter ytligt och fjantigt för några av er. Men jag vet att många förstår vad jag menar. Korten här ovanför är från 2011, året innan jag mötte Pär och alltså också året innan skilsmässan. Slutet av 2012 början på 2013, det var då allt började Jag blev också feldiagnostiserad efter skilsmässan med en bipolär diagnos, åt en medicin som gav mig biverkningar i form av håravfall. (Den diagnosen är borttagen från min journal nu, och läkare har konstaterat att jag bara har ”vanlig” ADHD)

I kombination med att jag mådde dåligt efter skilsmässan och felmedicineringen så tappade jag massor av hår. Det började 2013 och höll på 6-8 mån. Det var hår överallt minns jag, golven, duschen, sängen. Överallt hela tiden.

I början reagerade jag inte så mycket men när jag märkte att mitt hår blev tunnare och tunnare så började oron komma. Jag kunde dra ut stora tofsar med hår när jag tvättade håret.

Jag har alltid färgat och fönat mitt hår det har tålt allt, men inte längre. Numera använder jag allt för att vårda håret. Tvättar det 1-2 ggr i veckan. Använder plattång endast vid speciella tillfällen. Har alltid protein i håret efter tvätt och vårdande hårolja.

Men ändå…. om jag bara kunde få tillbaka mitt gamla hår igen. Jag har aldrig haft extensions i hela mitt liv, men det var min 1:à tanke när jag såg det översta fotot……

Närå, nu får håret vara kortklippt istället. Men jag kände att jag ville dela med mig av detta då jag vet att jag inte är ensam.

/Marit

4 Kommentarer
Formex, höst 2017

Formex, höst 2017

Hejsan finingar

Här kommer ett gäng bilder från mässan. Huvet är fullt av inspiration och massor av nya idéer.

Det jag tyckte man märkte mest skillnad på om jag jämför med februari mässan är att den rosa tonen som blivit så het har gått från ljus pastellig till mörk och mer rostrosa. Härligt tycker jag. Grönt håller också i sig såklart. Och fortfarande mycket sammet. Men jag älskar hösten, murrigt och mörkt. Det känns som om man får en nystart på nåt vis. Både vad gäller inredning och kläder.

/Marit

Inga Kommentarer
Vår 1:a bröllopsdag

Vår 1:a bröllopsdag

Hej finingar

Vilka dygn vi har haft.

Vi bestämde ju oss för att åka tillbaka till Cypern jag och Pär. Och fira vår 1:a bröllopsdag, och slippa det dåliga vädret hemma i Sverige.
Vi hade fixat med allt. Bokat biljetter, ordnat så barnen skulle bli hämtade på Arlanda av sina andra föräldrar och vi ta ett flyg tillbaka 4h efter att vi hade landat.

Nu blev det inte riktigt så…..

Planet vi skulle lyfta med från Cypern natten mellan fre/lör var över 3 h försenat. Det gjorde att vi missade vårat ”connection flight” som vi hade i Warszawa. (Vi hade svårt att hitta biljetter så vi fick ta biljetter med dåliga tider och med mellanlandning)

Detta gjorde såklart oxå att vi missade planet tillbaka till Larnaca på lör em. Istället fick vi ta ett plan till Tallin och tillbringa en natt där allihopa.
Men det värsta var att det fanns inga fler biljetter tillbaka till Cypern för oss från Arlanda. Och tillbaka måste vi eftersom vi lånat bilen till flygplatsen av en granne och vi har lämnat all packning och mat i lägenheten.
Ja, herregud, den enda lösningen vi hade var att leta på biljetter från tallin tillbaka till Larnaca.

Jag stod vid ett tillfälle och skrek åt kvinnan på flygbolaget (när jag insåg att barnen skulle få lov att flyga själva) så Pär fick be mig va tyst faktiskt. Kvinnan sa med lugn röst att det inte hjälpte att jag skrek, det tyckte jag. Jag tyckte hon åtminstone kunde ha en ödmjuk framtoning till alla som behövde ha hjälp istället för att se ut som en jävla stål-fitta, ursäkta språket. Men fan va arg jag var…… Sen berättade hon att våra biljetter till Larnaca ersattes inte heller. Då skrek Pär, hahaha.

Så barnen fick åka själva från Tallin till Arlanda nu på morgonen och vi tog ett plan till Cypern. Tro mig, det var INTE vad vi ville (jag grät hela vägen på planet till Cypern)

Men vi hade träffat 3 gulliga ungdomar från Sverige som ”tog hand” om dom på planet och det är inte ”bara” att sätta barn på flygplan. Vi har fått fylla i många papper och fått veta att dom blir väl omhändertagna och överlämnade till Theas helt fantastiska mamma, Denice, som hämtade dom på Arlanda. Väldigt skönt att veta. Men som ni förstår ändå en konstig känsla. Ungarna däremot tyckte såklart det skulle bli svinkul och festligt som tusan att flyga själva. 1h för dom och det gick såklart jätte bra.

Vi har mao flyget från Larnaca till Warszawa till Tallin till Wien till Larnaca, Hahaha.

Cirkus O Dybeck ute på vift, hahaha. Vi hade både förseningar på ditvägen och hemvägen.
Allt händer runt oss känns det som. Vet ni tex vad som hände häromdagen i Cypern. Jag har ju haft mens såklart, det har ju jag jämt när vi ska resa el tex gifta oss, hahaha. Och jag kände att jag behövde fräscha till mig efter att vi varit på stranden om dagarna så jag köpte våtservetter i mataffären.
När jag torkade fiffi kände jag efter ett tag att det liksom kom en brännande känsla ”där nere” Då började jag läsa på förpackningen och såg att det var våtservetter som var menade att göra rent bilen med. Pär och ungarna skrek av skratt…… Det gjorde INTE jag.

Sen har jag även lyckats med att dra ut min spiral samtidigt som jag tog ut en tampong……
(Det kan också varit så att jag liksom tryckte ut den när jag skulle skynda mig allt jag kunde på toa eftersom Levis stod och hoppade utanför eftersom han nästan bajsade påsig)
Hur jag lyckades med det fattar jag inte, men så är det iaf.
Ibland orkar jag inte med mig själv faktiskt.
Och det känns som om det händer massa tok runt oss hela tiden.

Idag firar jag och Pär vår 1:a bröllopsdag. Ett åt med den mest underbara människa jag nånsin mött. Jag älskar att vi är lik spontana och galna. Hur vi kan skratta och ha så roligt med varandra hela tiden. Men också att vi är lika passionerade och även kan skrika och bråka.

Jag älskar att vi reser och upplever världen med varandra ofta. Han är min bästa vän och min livskamrat  och det finns ingen jag hellre vill vara med än just honom, min man. Han får mig att kännas mig så otroligt älskad varje dag.

 

 

 

 

 

Filmen om den mest magiska dagen i våra liv.

Fotograf: Malin Lindholm

Sång & Musik: Hilda Heller & Anton Persson

2 Kommentarer